mathildaamundson

lixsom, det går inte att förklara. finns inte ord som kan beskriva känslan, de är något som man gått och tänkt på så länge. väntat på dag efter dag, och sen händer det. vad ska man göra? egentligen borde man vara lättad över att det blev som det blev. man låtsas att inte känna något, man stänger lixsom av känslorna. för att inte visa att det bräns ( för att inte alla ska få veta, att du egentligen trodde att du skulle bli hel, men blev bara ännu trasigare) för egentligen skulle du kunna drunka i dina egna tårar. jag hatar att det är så jävla sant!