mathildaamundson

Skriver, suddar ut, skriver, suddar ut. Försöker förklara att jag kan leva på en känsla. Känslan jag får efter jag gav dig den blicken, just den. det känns som en liten bit av den stora stenen lossnar. När jag väl tänkt ta tag i saken så måste jag tänka på denna känsla, att fan.. det var det värt i slutändan.